 |
| A relay, an electrically operated switch. Source: http://www.electrokit.com/tinkerkit-rela-230v.51853 |
torsdag 20 mars 2014
High voltages and Arduino
I want to control light, fan and motors in the greenhouse. All of these use 220 VAC, so I need to get some info about (safe) high voltage control. If you are planning to control high voltages (220 VAC 20 A), make sure that you know what you are doing - its lethal. Some instructions can be found here. An example of parts that you will need can be found at Electrokit.
Växthuset och Arduino
Status.
- Yun införskaffad och installerad i nätverket.
- Testat att den kan prata med routern när Yun är placerad i växthuset.
- Testat Temboo Twilio, voice fungerar men det verkar som om sms kostar.
- Testat Temboo Nexmo, voice, fungerar.
- Testat Temboo Spreadsheet, uppkoppling fungerar. Behövs mer arbete för att kaliberar tempsensor samt tidsintervall för mätning (delay() är inte att rekommendera)
lördag 15 mars 2014
En skoldag imorgon...fortsättning
Tankar initierade utifrån Johan Falks blogg. I det aktuella inlägget har jag skrivit en lång kommentar som handlar om skola och IT. Det är ganska vimsigt men det berör mig.
torsdag 13 mars 2014
Stpln\Fabriken CNC
Igår träffade jag Roland, Cnc Roland. Mr R kan allt utom att bearbeta metall. Synd.
Open-source CNC maskiner, i likhet med 3D-skrivare kan man själv bygga om man är lite händig - diylilcnc.org.
Open-source CNC maskiner, i likhet med 3D-skrivare kan man själv bygga om man är lite händig - diylilcnc.org.
torsdag 6 mars 2014
Stpln\Fabriken - Malmö Maker Space
Känner du av trenden? Det skall inte köpas utan det ska konstrueras och tillverkas av dig. Tillsammans med andra. Är det utlopp för kreativitet som vi längtar efter? Vi går igenom så mycket under två decennier i skolan men känner oss kanske lite förlamade när vi väl ska göra något.
I Malmö har man kommit långt i utbyggnaden av en verksamhet, Fabriken, där egna projekt kan förverkligas. Igår deltog jag i deras introkurs i 3D printing.
I Malmö har man kommit långt i utbyggnaden av en verksamhet, Fabriken, där egna projekt kan förverkligas. Igår deltog jag i deras introkurs i 3D printing.
En av de hemmabyggda maskinerna i arbete.
En skoldag imorgon
Hur kommer en skoldag att se ut om några år?
Denna tanke dyker upp i huvudet när jag tittar på vad Khan academy och liknande webplatser. Det som är så annorlunda är dels interaktiviteten, dels delaktigheten. Idag är boken det främsta verktyget i skolan och det på goda grunder. Boken innehåller kunskap i ett välpaketerat format. Dessutom kan böcker vara vackra att se på och en njutning att bläddra i. Men när en mobiltelefon eller en dator ligger bredvid boken så är boken inte längre ett alternativ. Man lyfter ofta fram interaktiviteten som datorns främsta förtjänst, men kanske är det delaktigheten som är det som verkligen skiljer datorn från boken. Om man tittar på tidigare hemsidor så är det främst interaktiviteten som man har fokuserat på. Man har kunnat ändra parametrar och kunna se direkt hur dessa påverkar objekt (ex. Physlet Physics, Phet). Det är en fantastisk utveckling men dessa webtjänster är statiska som böcker i så motto att användaren inte på något sätt kan påverka innehållet. Det är fortfarande underförstått att alla aktiviteter och eventuella frågor sker i klassen i diskussion med läraren. Tyvärr har denna modell tagits över av de flesta förlag som ger ut skolböcker. I bästa fall, som exempelvis Gleerups, ger man lärare viss möjlighet att påverka böckernas innehåll och utformning. Det hela verkar som om jag är väldigt negativ till ovanstående tjänster, men det är jag verkligen inte. Jag är oerhört fascinerad av ny teknik och dess möjligheter. Det som stör mig är snarare det faktum att innehållet i skolan tenderar att vara en aktivitet vid sidan om livet utanför skolans väggar. Av vilken anledning? Är det för att man är ängslig över att eleverna inte ska kunna hantera verklighetens komplexitet? Att lärarna är ängsliga över att hinna med det centrala innehållet? Tillbaks till huvudspåret. Datorn ger liv åt kunskap genom interaktiva övningar. Datorn ger liv åt ord, formler, tabeller och figurer. Men den uppkopplade datorn är först och främst ett kommunikationsverktyg. Det är det som man i mycket större utsträckning har tagit fasta på i de nya tjänsterna som jag hänvisade till i början av inlägget. Tjänsterna innehåller två typer av interaktivitet, dels det traditionella, dels interaktivitet med andra användare och tjänsternas skapare. Det är den andra dimensionen som skiljer dessa tjänster från de traditionella. Om du fastnar i ett problem så kan du ställa en fråga till alla andra. Om du upptäcker något fel så kan du påverka genom att prata direkt med utvecklarna. Du har möjlighet att påverka applikationers utveckling. Du kan hjälpa andra som har frågor. Man kategoriserar inte människor som elever och lärare. Alla kan bidra på samma villkor. Det är oerhört centralt. Det är först när man kan påverka på samma villkor som innehållet inte bara blir något som man gör inom skolans fyra väggar. Du gör inte längre någonting för läraren, utan du bidrar med något för alla. Delaktighet.
Så hur ser skoldagen ut i morgon?
Denna tanke dyker upp i huvudet när jag tittar på vad Khan academy och liknande webplatser. Det som är så annorlunda är dels interaktiviteten, dels delaktigheten. Idag är boken det främsta verktyget i skolan och det på goda grunder. Boken innehåller kunskap i ett välpaketerat format. Dessutom kan böcker vara vackra att se på och en njutning att bläddra i. Men när en mobiltelefon eller en dator ligger bredvid boken så är boken inte längre ett alternativ. Man lyfter ofta fram interaktiviteten som datorns främsta förtjänst, men kanske är det delaktigheten som är det som verkligen skiljer datorn från boken. Om man tittar på tidigare hemsidor så är det främst interaktiviteten som man har fokuserat på. Man har kunnat ändra parametrar och kunna se direkt hur dessa påverkar objekt (ex. Physlet Physics, Phet). Det är en fantastisk utveckling men dessa webtjänster är statiska som böcker i så motto att användaren inte på något sätt kan påverka innehållet. Det är fortfarande underförstått att alla aktiviteter och eventuella frågor sker i klassen i diskussion med läraren. Tyvärr har denna modell tagits över av de flesta förlag som ger ut skolböcker. I bästa fall, som exempelvis Gleerups, ger man lärare viss möjlighet att påverka böckernas innehåll och utformning. Det hela verkar som om jag är väldigt negativ till ovanstående tjänster, men det är jag verkligen inte. Jag är oerhört fascinerad av ny teknik och dess möjligheter. Det som stör mig är snarare det faktum att innehållet i skolan tenderar att vara en aktivitet vid sidan om livet utanför skolans väggar. Av vilken anledning? Är det för att man är ängslig över att eleverna inte ska kunna hantera verklighetens komplexitet? Att lärarna är ängsliga över att hinna med det centrala innehållet? Tillbaks till huvudspåret. Datorn ger liv åt kunskap genom interaktiva övningar. Datorn ger liv åt ord, formler, tabeller och figurer. Men den uppkopplade datorn är först och främst ett kommunikationsverktyg. Det är det som man i mycket större utsträckning har tagit fasta på i de nya tjänsterna som jag hänvisade till i början av inlägget. Tjänsterna innehåller två typer av interaktivitet, dels det traditionella, dels interaktivitet med andra användare och tjänsternas skapare. Det är den andra dimensionen som skiljer dessa tjänster från de traditionella. Om du fastnar i ett problem så kan du ställa en fråga till alla andra. Om du upptäcker något fel så kan du påverka genom att prata direkt med utvecklarna. Du har möjlighet att påverka applikationers utveckling. Du kan hjälpa andra som har frågor. Man kategoriserar inte människor som elever och lärare. Alla kan bidra på samma villkor. Det är oerhört centralt. Det är först när man kan påverka på samma villkor som innehållet inte bara blir något som man gör inom skolans fyra väggar. Du gör inte längre någonting för läraren, utan du bidrar med något för alla. Delaktighet.
Så hur ser skoldagen ut i morgon?
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)